Efter tjugo år i Sverige gav du ut en svensk-bulgarisk ordbok… som tack för att du fick leva här? Ska varje invandrare skriva ett lexikon?
Jag är en vetgirig person. En dag efter 40 började jag känna att jag har hamstrat på mig för mycket med kunskap. Kunskap som jag ser som en typ av bagage, vilket man måste lämna kvar på jorden efter sig. Ju mera bagage man lämnar, desto bättre blir det både för dig (det underlättar din resa till Andra sidan) och för de vetgiriga efter dig. En del av mitt bagage är mina studier i språkvetenskap och litteratur samt mitt författarskap där majoriteten av mina böcker är skrivna på bulgariska. Mitt mångsidiga interesse tvingade mig i "djupsvenskan". Samtidigt saknades det en svensk-bulgarisk, bulgarisk-svensk ordbok. Själv läste jag svenska med hjälp av ryskan. Någon gång måste någon skriva den saknade boken. Eftersom bulgariska och svenska, samt intresset för arbete med språk var en del av mitt bagage, blev denna "någon" jag. Dessutom var det spännande att komma så nära så många ord… Nu tycker jag visst inte att alla invandrare ska skriva ett lexikon. Däremot tror jag det blir bra om var och en av oss människor kunde ha möjligheten att lämna bit efter bit av sitt bagage på vägen. Själv fortsätter jag med detta.
Varför blev det Sverige? Det bulgariska språket, den bulgariska kulturen står närmare andra ”stränder”…
Jag och min man lämnade Bulgarien som politiska flyktingar 1983. Efter fem år på flykt kom vi, tillsammans med två av våra barn, till Sverige som kvotflyktingar från Rom. Man kan säga att det var slumpen som avgjorde, men är inte slumpen en del av ödet? Jag tror det var menat så. Det var ett lämpligt sätt att lära mig mina läxor på. Under långa perioder av mitt liv har jag levt och lever även nu bland människor från många olika kulturer och religioner. För länge sedan slutade jag att bedöma människorna efter deras nationalitet. Själv ser jag mig bara som en människa på en viss nivå av sin utveckling.